Och så kom han...

 
 
 
 
 
 
....vår lilla skatt.
 
 
 
 
 
 

Cravings

 

 

Det här med  c r a v i n g s  tycker jag är ett intressant fenomen. Jag har hört talas om att gravida blir sugen på ytters märkliga saker och ting som murbruk och sockerbit, eller vit lera. I början av min graviditet när jag kämpade med mitt illamående ville jag bara äta gröna äpplen, med hårt, tjockt, glansigt, grönt skal. Har inte funderat så vidare värst på om jag fått några fler ”måste ha behov” för än här om dagen när jag faktiskt upptäckte mitt beroende av att lukta på WC anka, (tvättar toaletten mer än någonsin bara för att få lukta på WC anka). Jag är även beroende av Icas sköljmedel Harmoni, kan sitta och sniffa på flaskan i evigheter. Jag vet det låter ju helt sjukt, för den som inte upplevt detta, men vänta ni bara…

 

 

 

 

 


Det är ju sååå roligt...

 

..att frossa bland  b e b i s k l ä d e r . Allt är så gulligt och litet. Vad jag har förstått så kommer det kanske behövas bytas flera gånger om dagen därför tänkte jag att det är lika bra att köpa matchande plagg så man lätt kan byta ut en del om det skulle behövas. Är jag larvig? Kommer säkert skita fullständigt i det sen…kommer kanske inte ha tid att hålla på.

 

Det är svårt att veta hur stor bebisen kommer vara när den tittar ut, har därför köpt lite olika storlekar och helgarderat mig.

 

De här gulliga plaggen hittade jag för några dagar sedan. Ser ni att filten också matchar.

 

 

 

 



Två månader kvar...

 

 

 

..sen får vi träffa dig… undrar så vad du är för en liten individ? Om du har humör eller är du lika lugn som du verkar? Hur du ser ut, kanske som pappa? Skulle inte förvåna mig ett dugg, känns som hans gener är starka. Kanske har du något drag från mig?

 

Vi längtar efter dig så otroligt mycket, vi fixar och donar här hemma för att du ska trivas.

 

Snart ses vi.

 

 

 


Sista trimestern och det känns....

 

Trälig dag med förkylning som vägrar ge med sig och foglossning.
Börjar bli rund om magen nu och man känner hur ansträngande det är att bära runt på dessa extra kilon. Jag förstår hur överviktiga människor har det. Tänk att gå ut och springa eller gå, men häng först på dig 10 kilo mjöl på kroppen. Det är tungt och jobbigt!!

Denna tid kommer förhoppningsvis att ge mig tillräckligt med energi och vilja att börja träna ordentligt när barnet kommit. (Har även spelat in ett memo på Mickes mobil där jag uttalar mig om att jag ska börja träna. Om inte det skulle vara nog så har jag även tre övriga vittnen som vid stunden var närvarade).

 

 

 

 

 

 

 


Underbart väder och fest i magen

 

 

Idag har det varit ”fest i magen” så jag passade på att sjunga några bra låtar för herrn där inne. Tror han uppskattar sång och musik, dock inte när jag tragglar melodier på pianot. Jag förstår honom, tycker själv att det är tråkigt att lyssna på.
Kändes som jag och bebisen fick lite kontakt idag, jag tryckte på magen och han svarade med sparkar, så häftigt! Går inte att beskriva känslan om man inte varit med om den själv.

 

 

 

 

 

 


Fällknivsbebisen i min mage

 

 

Jag tycker att den här bilden är så magisk, tänk om man i framtiden kunde få sådana bilder på sitt barn i magen istället för ultraljudsbilderna. I för sig så avslöjar den ju ganska mycket så alla kanske inte skulle föredra denna typ av bilder, men kontrollfreak som jag är skulle jag inte tacka nej.
När vi var på vårt första ultraljud berättade barnmorskan att vår bebis låg som en fällkniv och för mig kändes den ställning väldigt onaturlig, men efter att ha sett den här bilden så kände jag att det kanske inte var så konstig ställning att ligga i.

 

Bilden är tagen från Vetenskapens värld som för ett antal år sedan visade ”Kärlekens mirakel" som är baserad på bilder som Lennart Nilsson fotograferat.

 

Ser ni ettan i högra hörnet, då förstår ni hur länge sedan det här var.

 

Hoppas att ni har en skön kväll!

 

 

 

 

 

 


Magen & negativitet i fokus



När man är gravid förvandlas plötsligt ens mage till något offentligt. Något som är öppet för beskådning av allmänheten! Det är numera helt ok att diskutera magens storlek men även helt ok för en vilt främmande människa att känna på den. 
Detta skulle ju absolut inte vara ok i vanliga fall.

 

Det är allmänt känt att man under graviditeten är lite känsligare än vanligt, det är hormonerna som spökar. Därför kan det vara påfrestande att höra alla dessa kommentarer. Man oroar sig redan för det mesta så era onödiga kommentarer om storlek och annat är ingen uppmuntran eller intressant samtalsämne överhuvudtaget!

 

Har träffat många människor som också verkar vilja fokusera på det negativa.

 

Exempel:

 

Någon: Jaha när kommer den lille?
Jag: Han är beräknad till den andra aug.
Någon: Oj va jobbigt, att vara gravid hela sommaren när det är så varmt.

 

Ja oj oj oj va jobbigt det kommer bli! Jag ska hänga vid svärföräldrarnas pool hela sommaren, inte jobba något utan bara vara ledig och lata mig. Det kommer verkligen bli jobbigt. Hur ska det gå?

 

Detta kan tyckas märkligt, att jag nu lägger upp min mage för allmän beskådning. Men jag tänkte att nu finns chansen att kommentera utan att jag behöver höra det, så varsågod, men håll det för er själva =)

 

 

Ha en underbar dag!

 

 

 

 

 


Halvägs idag, nu återstår lika mycket till.

Tänk att man glömmer så snabbt.
Har äntligen börjat må bra igen och nu känns mitt ”gamla liv” som sängliggande kräkmaskin som bortblåst.
Just då när det var som värst frågade jag mig själv om det verkligen var värt det?
Idag har jag svaret.
Längtar så ofantligt efter den lilla varelse som har börjat gett sig till känna där inne.

 

Skynda dig på att växa så vi kan träffas snart!

 

 


Är det en groda?

 

Lilla pyret ville inte samarbeta idag och absolut inte vara med på bild.
H*n kunde sträcka sig till att blotta fossingarna…



RSS 2.0